Kolla Källans idélåda

I förra blogginlägget började jag berätta om den föreläsning som jag har hållit några gånger för förskolechefer som går PIM-utbildningen och förskolans PIM-examinatörer. Sedan den texten skrevs har jag bland annat hunnit fira påsk, besöka SETT-mässan i Kista, träffa massor av folk på olika möten, uppdatera hela Kolla källans webbplats och publicera nya artiklar.

Men nu är det dags för del två, det vill säga den del som brukar infalla efter kaffepausen och som inleds med att jag tar upp personuppgiftslagen (PuL). Jag förklarar att syftet med PuL är att skydda oss mot att vår integritet kränks genom att våra personuppgifter behandlas på ett felaktigt sätt och då i synnerhet känsliga personuppgifter. Vilka räknas dit? Enligt personuppgiftslagen 13 § L är det förbjudet att behandla ”känsliga personuppgifter” som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter,  religiös eller filosofisk övertygelse, eller medlemskap i fackförening. Det är också förbjudet att behandla sådana personuppgifter som rör hälsa eller sexualliv. Flera av de nämnda uppgifterna blir knappast aktuella när det gäller förskolebarn, men det kan ändå vara bra att känna till vilka de är. Och det är viktigt att veta hur uppgifter om barnen bör hanteras när ni arbetar med förskolans hemsida och blogg.

En bild är en personuppgift, även om det inte står förnamn och efternamn under bilden. Datainspektionen (tillsynsmyndighet för PuL), rekommenderar att ni inhämtar samtycke från barnens vårdnadshavare innan ni till exempel publicerar bilder av barnen på er webbplats eller i barnets portfolio. Samma gäller om ni vill använda bilder av barnen i en reklambroschyr om verksamheten.

Det finns också regler för hur personuppgifter får hanteras i olika register till exempel på intranät och i lärplattformar. Titta gärna på Datainspektionens checklista för skolor (de har också tagit fram en checklista för kameraövervakning). Om ni har barn med skyddad identitet krävs extra vaksamhet och det är viktigt att se till att deras namn och foto inte publiceras på olämpliga ställen. Det finns nästan 5000 barn med skyddade personuppgifter i Sverige. Därför har Skolverket tagit fram ett stödmaterial som beskriver hur det kan vara att leva med skyddad identitet. I slutet av skriften finns praktiska råd till huvudmän och personal.

När jag har träffat förskolechefer och personal vill de diskutera bilder ur olika perspektiv, till exempel bilder på barn och fotografering av barn i förskolan. Det senare är ofta är föremål för diskussioner ute i verksamheterna.  Det finns barn, inte bara de med skyddad identitet, som inte vill eller kan vara med på bild. En del förskolor tillåter till exempel inte att föräldrar fotograferar luciatåget eller andra evenemang i förskolan, utan ber föräldrarna fotografera sina egna barn på någon avskild plats. Andra förskolor väljer att tillåta fotografering, men har i förväg inhämtat samtycke från alla föräldrar. Det varierar mellan kommuner och skolor hur man löser den här frågan. Läs till exempel den här artikeln (DN).

Den näst sista delen av min föreläsning brukar jag ägna åt upphovsrätt. Upphovsrätten finns väl beskriven på Kolla källan med lärarguider och länkar till olika avtal som gäller för skolan. Problemet är att Skolkopieringsavtalet mellan SKL och Bonus Presskopia inte gäller för förskolan och därför kan jag inte hänvisa förskolans personal till våra upphovsrättsguider. Men jag brukar berätta i korta drag om upphovsrättens viktigaste beståndsdelar och varför lagen finns, för att sedan tipsa om arkiv med fria bilder och fri musik. De flesta som har gått PIM brukar känna till Multimediabyråns arkiv och Fotofinnaren. ClipArt Office Online är ett annat alternativ och det finns många fler (Fotofinnaren tipsar). Innan man hämtar bilder från ett gratisarkiv kan det vara bra att kolla användarvillkoren. Får bilderna läggas ut på nätet? Får de bearbetas? Hur anges jag upphovsman/källa?

Jag brukar också nämna något om Creative Commons och de olika licenserna, men nu finns den här fantastiska filmen från Webbstjärnan där systemet illustreras och förklaras på ett mycket pedagogiskt sätt. Kanske kan jag visa den nästa gång istället om filmens upphovsmän godkänner det.

Avslutningsvis, innan deltagarna delas in i diskussionsgrupper, brukar vi tala om användningen av sociala medier i förskolan. För ett par år sedan var det svårt att hitta exempel, men nu finns det hur många förskolebloggar som helst.  På senare tid har det dykt upp bloggar som diskuterar särskilda teman, till exempel iPads i förskolan. Det finns också förskolor som twittrar. Ofta hänger det på om det finns någon som kan ta sig tid och som tycker att det är roligt.  Även om man inte själv hinner blogga kan man få lite omvärldsbevakning den vägen.

Diskussionsfrågor

Ordbild genererad från Wordle.net

Skall ni diskutera upphovsrätt och Creative Commons i lärarlaget? På en studiedag eller under PIM-utbildningen? Här är några cases med förslag på övningar och diskussionsfrågor. Som faktaunderlag till diskussionerna kan du använda PIM:s text om upphovsrätt och Kolla källans texter och lärarguider om upphovsrätt (missa inte  §17). Se också PIM:s och Kolla källans information om Creative Commons.  Vi kommer efter hand att komplettera med fler frågor.

Göra reklamfilm om skolan
Din kommun har, precis som alla andra svenska kommuner, tecknat ett löpande avtal med STIM för att kunna använda musik i till exempel skolor och förskolor. Det öppnar alla dörrar, eller hur? Du och dina elever har fått det hedrande uppdraget att göra en reklamfilm om skolan och det utför ni med briljans. Filmen är lite inspirerad av hamburgerkedjans reklamfilmer, innehåller samma musik men är mycket spexigare och loggan är utbytt mot skolans logga.
Diskussionsfrågor:

• Självklart lägger ni ut den på webben, eller hur? Om inte: Räcker det inte med Stim-avtalet?
• Hur kunde ni ha gjort istället? Kunde ni ha hittat fri musik någonstans?
• Säger Kolla källans webbplats något om upphovsrätt och musik?
• Och hur är det egentligen med reklamfilmer?

Leta Creative Commons-bilder – se först Multimediabyråns film Hitta Foton på Flickr.
Ulf är lärare i historia och låter sina elever skriva uppsatser om de konflikter som just nu pågår i norra Afrika. Meningen är att uppsatserna skall publiceras i klassens blogg. Ulf hjälper sina elever att leta efter bilder som de kan lägga ut i bloggen, utan att behöva fråga fotografen om tillstånd. Samtidigt hjälper han också sin fru Eva att hitta bilder. Eva har en nystartad konsultbyrå och behöver bilder för att piffa upp företagets webbplats. Hon tycker inte att de egna amatörbilderna duger, men har heller  inte råd att anlita en fotograf.
Diskussionsfrågor:

• Var kan Ulf leta för att hitta bilder som fritt får användas?
• Kan Creative Commons-licensierade bilder vara något? Hur bär du dig åt för att hitta sådana bilder?
• Kan eleverna och Eva fritt använda samma bilder?
• Finns någon information på PIM eller Kolla källan om detta?
• Hittar ni några praktiska tips om Creative Commons i Kolla källans idélåda (dvs denna blogg)? Går de att använda?

Ordbild genererad från Wordle.net

Bokomslag på webben
På din skola har ni en nyanställd bibliotekarie. Hon vill göra om bibliotekets webbplats och skapa en blogg där lärare och elever kan tipsa varandra om bra böcker. Nu går hon till dig som är PIM-examinator och frågar ifall man får lägga upp bilder på bokomslag i bloggen. Hon undrar samtidigt om du vet om det finns bokförlag som tillåter detta.

Diskussionsfrågor:

• Hur kan du hjälpa henne att ta reda på det?
• Finns någon information på Kolla källan om detta?

Läsa in böcker
Flera av eleverna på din skola har svårigheter med att ta till sig text och nu diskuterar ni i kollegiet vad ni kan göra för att underlätta. En hel del tips har ni fått från Specialpedagogiska skolmyndigheten och Talboks- och punktskriftsbiblioteket.

Diskussionsfrågor:

• Kan ni hjälpa dem på något sätt?
• Scanna in böcker?
• Läsa in böcker?
• Kopiera talböcker?
• Var kan ni hitta information om det här?
• Hur gör ni på er skola?
• Står det något på Kolla källan?

Drinking to the last drop by HeroesOnTheMoon CC (by, nc, nd)

I samband med att Pirate Bay rättegången avslutades i tingsrätten i veckan läste jag en debattartikel ”Vi vill se en upphovsrätt i takt med tiden” av Mathias Klang. I debattartikeln diskuteras upphovsrätten och dess syfte. I det här inlägget har jag tänkt ha att hans debattartikel som utgångspunkt för ett samtal kring hur elever ser

• på skapande
• på upphovsrätten
• på illegal fildelning

I sin debattartikel menar Mathias Klang att upphovsrätten skapades för att

”öka skapande och spridande av kulturproduktion i samhället. Skaparen fick ett tidsbegränsat monopol på sitt verk – nyckeln var att monopolet var tidsbegränsat eftersom monopolet upphörde med största sannolikhet under upphovsmannens livstid.”

Sedan menar Mathias Klang att det skapas mycket på webben utan att den som har skapat får någon form av ekonomisk ersättning. I sin debattartikel tar Klang upp exemplet med Wikipedia, som är ett fritt och öppet uppslagsverk på nätet som skapas av användarna gemensamt. De ekonomiska incitamenten finns inte, där eftersom de som skapar verket gör det gratis, på sin fritid och anonymt.

Vad får människor att skapa?

Jag tycker att man ska ställa frågan till eleverna är: Vad är det som får människor att skapa? Varför skriver vissa människor i Wikipedia på sin fritid oavlönade? Varför har inte upphovsrätten och den ensamrätt som skaparen får genom upphovsrätten någon betydelse för dem som skriver på Wikipedia?

Hur ser dina elever på det? Hur ser de på sitt och andras skapande? Hur ser de på fildelning? Tycker de att det är ok om andra bara tar och lånar deras material? I undersökningen Svenskarna och internet 2010 framkommer det att fildelningen i Sverige, efter en svag minskning vid förra mätningen, åter ligger på samma nivå som tidigare, vad beror det på? Varför fildelar svenskarna? Och varför respekterar de inte upphovsrätten? Det är en intressant fråga att ställa till elever och fråga dem om deras slutsats stämmer överens med Mathias Klangs som menar att

”Den upphovsrättsliga kris som påstås finnas i dag är inte en brist i kulturreglering utan en brist på fantasi i relation till affärsmodeller.”

Det vill säga att upphovsrätten i sig används för att de som skapar och äger rättigheter till musik, bilder, filmer ska göra affärer och inte är ett medel för att understödja och underlätta för skapande och för skapare att kunna leva på sitt skapande.

Är upphovsrätten en garanti för att få ersättning?

Är upphovsrätten en garanti för att den som har skapat ett verk ska få ersättning? Och om så, hur länge ska skyddet som upphovsrätten ger skaparen gälla? Idag omfattar upphovsrätten alla verk som uppnår en verkshöjd och gäller så länge skaparen lever och 70 år efter hans/hennes död.

Anser elever att tidsgränser är rimliga? Eller bör skyddet vara längre, eller kortare? Om så, hur långt? Hur kort och varför? I samtal med mina elever tycker de att upphovsrätten som sådan är förlegad, för de vill kunna använda/ta del av/sprida andras verk utan att behöva fråga om lov men samtidigt tycker de att det är svårt när någon ”tar” sprider deras eget material utan att först fråga om lov.

Samtalet bör mynna ut i många intressanta och tänkvärda reflektioner kring upphovsrätten. Sedan tycker jag att du bör föra upp Pirate Bay på tal, och fråga dina elever om hur de ser på domslutet. Är det rimligt eller inte? Samt ställa frågan om varför eleverna tycker som de gör.

Läs även artikeln på Kolla Källan om Montessorielever diskuterar upphovsrätt

Jag träffade en grupp elever i årskurs nio häromdagen. Vi skulle arbeta med att hitta bilder för att illustrera en text som vi gemensamt hade läst, och eftersom vi satt i datasalen så blev nätet en naturlig utgångspunkt för att hitta bilder som kunde illustrera den text som vi gemensamt hade läst.

I Love Slides av Voxphoto CC (by, nc, sa)

Eleverna i nian var duktiga på att söka, och hittade många bra och kreativa bilder som tydligt och genomtänkt illustrerade innehållet i den text som vi just läst, och när jag bad dem att bifoga källor, med krav på länkar, bildtitel och upphovsman så var det bara ett naturligt inslag. Men när jag frågade om de visste om de fick ta bilderna som de hittade och bara använda dem hur som helst, blev de mer tveksamma, och vi kom gemensamt fram till att de nog inte fick det utan måste be om lov.

När jag frågade men hur gör man det då? Kom svaret blixtsnabbt

-Man kontaktar den som är ansvarig för webbplatsen genom att gå in på kontaktsidan, där finns det för det mesta en e-post adress och då kan man mejla och be om lov.

De här niorna kan en hel del om webben, hur källor konstrueras och vad man ska titta efter.

- Men sa jag, vi behöver ju bilder som vi kan använda idag, hur gör vi då? Vet ni något ställe på nätet som vi kan ta bilder fritt ifrån? Tystnaden blev öronbedövande.

- Hur kommer det sig att vi kan använda Wikipedia fritt?, frågade jag då. Att vi kan skriva av artiklar från Wikipedia utan att be om lov innan vi gör det? Vet ni vad det beror på?

Än en gång möttes min fråga av en stum tystnad.

- Det är inte en fråga om Wikipedia, berättade jag, utan om att hitta bilder som vi kan använda nu, utan att behöva vänta på svar,utan att behöva mejla och fråga om lov. Är det någon som har hört talas om Wikimedia Commons?

Wikimedia Commons är en databas för fria bilder,videofilmer samt musik och ljud startad den 7 september 2004 av Wikimedia Foundation. Filer som laddas upp kan användas direkt på olika Wikimedia-projekt, såsom Wikipedia, Wiktionaryoch Wikibooks, och alla deras olika språkversioner. Wikimedia Commons är språkneutral (även om engelska dominerar) och accepterar material på alla språk.

Citat från Wikipedias artikel om Wikimedia Commons

Att ta sig till Commons var en ganska enkel match när de visste var de skulle, men sedan kom vi till frågan om bilder, källor och upphovsrätt. Bilder skyddas av upphovsrätten under 50/70 år (50 år fotografisk bild, 70 år fotografiskt konstverk) och därefter blir de fria. Det är en ganska lång tid att vänta. På Wikimedia Commons finns många bilder där antingen upphovsrätten har slocknat, det vill säga där upphovsrätt inte längre ”gäller” eller så ligger bilderna under Creative Commons-licenser.

Vår lektion ägnades sedan åt att söka i Wikimedia Commons bilddatabas, och det visade sig att eleverna i den nia som jag träffade var otroligt skickliga på att hitta både spännande och mångtydiga bilder. I slutet av lektionen fick vi också titta lite närmare på licenserna och hur man skriver korrekta källförteckningar för bilder som man hittar i en databas som Wikimedia Commons.

Nästa gång hoppas och tror jag att någon eller några elever kanske väljer att söka bilder i Wikimedia Commons, eftersom de då vet att det är bilder som de får använda utan att behöva fråga om lov. Naturligtvis finns det fler bilddatabaser på nätet till exempel Multimediabyråns bildarkiv där, de som har bilder licensierade under Creative Commons är alla en bra utgångspunkt för att låta elever hitta bilder som de får använda, utan att behöva söka tillstånd först.

I min undervisning är självständiga uppgifter ett återkommande inslag. Jag ger med jämna mellanrum mina elever uppgifter som de får lösa på egen hand. Och när dessa uppgifter löses används alltid internet som en källa för att hitta information och material.

av Venegas CC (by, nc, sa)

Har eleven skrivit det själv?

Under hela min lärarbana har det hänt att jag fått in lösningar eller texter som mina elever säger sig ha skrivit, men när jag läser texterna får jag en känsla av att de inte har skrivit texten själva, utan att de delvis eller helt och hållet har kopierat texten från en eller flera källor. Eleven har dock inte angett några källor och det finns inte heller några citationstecken runt det citerade textstycket, utan texten är inlämnad som elevens egen, i elevens namn utan att han eller hon har angett de källor som har blivit refererade, citerade eller kopierade i uppgiften.

***

I vårt arbete som lärare kan vi se på dessa ”klipp och klistra-lösningar” på olika sätt:

• som plagiat och fusk där eleverna medvetet har undanhållit källan och medvetet vill få läraren att tro att de har skrivit arbetet själva
• som ett resultat av otydliga instruktioner från lärarens sida. I uppgiften har vi missat att tydliggöra vikten av att ange sina källor, vara tydlig med att skilja på citat, referat och egna ord och tankar
• som en följd av okunskap, att eleverna helt enkelt inte kan eller inte förstår vad det innebär att plagiera, att det är ”ta” någon annans text och kalla den sin egen
• som ett tecken på bristande kunskap om hur och när källan måste anges

I förhållande till mina elever har jag mer och mer börjat utgå från att dessa ”klipp och klistra-lösningar” beror på okunskap, på brister i instruktioner, brist på kunskaper om källhantering och om hur man skriver referat och anger citat.

Inlämningsuppgiften är inte färdig

I och med att jag har valt det synsättet har lösningen blivit att jag inte ser en inlämningsuppgift som färdig, utan det jag läser är snarare ett utkast eller en delinlämning som jag ger mina elever respons på. Sedan får mina elever arbeta vidare med texten/uppsatsen med hjälp av den återkoppling om källor och källhänvisningar de har fått av mig.

I stället för att anklaga mina elever för fusk, försöker jag ge dem en möjlighet att få arbeta om och komplettera sin inlämning med källor och källhänvisningar. Jag ger dem också möjligheten att lyfta ut textstycken, som inte är deras egna till citat eller så får eleverna skriva om texten till ett referat med egna ord.

Genom feedback får de möjlighet att lära

När mina elever får återkoppling på sin inlämningsuppgift, så får de också en möjlighet att öva och då blir det lättare att förstå vad jag förväntar mig av dem. Min feedback ger dem möjlighet att lära, utvecklas och förstå.

De lösningar, som främst är ”klipp och klistra-lösningar”, blir genom detta arbetssätt ofta kompletterade med källhänvisningar och en källförteckning, och det är ett steg framåt. Att få elever att förstå att de inte bara kan klippa och klistra ihop en text av andras texter och sedan lämna in den som sin egen, är en process i att lära sig hantera källor. Många elever behöver öva på att ange källor och skriva källhänvisningar, de behöver också få öva citatteknik och lära sig förstå när de ska ange källor.

Du kan läsa mer om fusk och plagiat på Kolla källan

I samtal med elever om upphovsrätten pratar vi ofta om vad elever får göra att de har rätt att citera källan i enlighet med god sed, att de inte får sprida någon annans verk utan att be om tillstånd.  Mina samtal med elever brukar handla om vad elever inte får göra och jag skulle nog kunna säga att jag ibland låter lite som Mediekompassens material om ”Vem äger vad?” där det står:

”Allt material – texter, bilder, grafik och teckningar – som publiceras på en webbplats är skyddat av lagen om upphovsrätt. Mångfaldigande, kopiering, överlåtelse, försäljning, överföring eller varje annan form av utnyttjande av materialet är förbjudet enligt lagen.

Bryter du mot detta kan det leda till skadestånd och om det gjorts ”uppsåtligen” eller ”av grov oaktsamhet” döms du dessutom till böter eller riskerar fängelse i två år. Samhället ser alltså mycket allvarligt på brott mot upphovsrättslagen.”

Jag har sällan i mina diskussioner om upphovsrätt utgått från att eleverna också har rättigheter, att det de skapar inom skolans ram också skyddas av upphovsrätten, att de äger rätten till sina egna verk.

Vi måste be om lov

En kollega till mig startade under förra läsåret att startade en klassblogg tillsammans med sina elever. I samband detta arbete, kom frågan om upphovsrätt att bli aktuell, eftersom bloggen blev ett sätt att sprida elevernas arbete utanför klassrummet och till en bredare allmänhet, och det kan man inte göra utan upphovsmannens tillstånd.

Copyright sign made of jigsaw puzzle pieces separated by Horia Varlan CC (by)

Min arbetskamrat berättade att hon i sitt samtal kring upphovsrätten, istället för att lyfta pekfingret och prata om förbud, utgick från elevernas rätt till sina verk, när hon berättade om upphovsrätten. Att deras verk också skyddas av upphovsrätten: att ingen får kopiera och sprida elevernas arbete vidare utan att först be om tillstånd. Hennes elever blev väldigt förvånade, när de fick höra det. En elev sa:

- Men, fröken… Det betyder ju att du inte får ”rätta” våra texter utan vårt tillstånd? Min kollega replikerade snabbt:

- Nej, det får jag inte, men om jag frågar er, får jag då hjälpa er med era texter?

Efter en stunds funderande kom eleven fram till att

- Jo, det ska nog gå bra.

Det är viktigt att prata med eleverna om upphovsrätt. Berätta vad som gäller, vad man får och inte får göra med andras verk. En startpunkt för ett sådant samtal bör nog vara elevernas vardag och elevernas skapande, för om vi utgår ifrån deras verk, deras texter och bilder så stärker vi också värdet i det som de skapar. Jag tror att det är lika viktigt att synliggöra för eleverna att deras arbete, deras texter, bilder verk har ett skydd, precis som exempelvis professionella författare och fotografer har det. Elever har liksom alla andra skapare rätt att erkännas för sitt arbete. Min erfarenhet är dessutom att elever liksom vuxna vill att de som använder deras verk frågar om lov.

Det är viktigt att synliggöra för eleverna att deras skapande har samma värde, som vuxnas. Det är viktigt att tydliggöra att alla skapare har samma rätt och alla användare har samma skyldigheter. Upphovsrätten är inte för bara ”vuxna”, inte heller bara för de som är yrkesutövande, utan skyddar alla verk, som kan anses uppnå en viss verkshöjd.

För ett samtal kring verkshöjd

Sedan bör vi i ett arbete för att medvetandegöra elever om upphovsrätten diskutera begreppet verkshöjd och vad det innebär. Att enkla ”verk” som blanketter inte anses skyddas av upphovsrätten, men att gränsdragningen är svår och att det ofta är enklare att ta för givet att ett verk har verkshöjd och fråga om lov istället för att kränka en skapares upphovsrätt.

På Kolla Källan finns flera väldigt bra guider för lärare om upphovsrätt. De ger en god vägledning för den som känner sig osäker, men låt samtalet utgå från elevernas rättigheter och inte bara bli en lista av skyldigheter.

Return to Washington Square Park, Aug 2009 – 64 by Ed Yourdon CC (by sa)

Sommaren är precis slut. Vi samlar våra elever inför en ny termin, nya uppgifter och nya utmaningar. Idag har jag, liksom förra veckan, tänkt tipsa om en ganska enkel övning som kan vara utgångspunkt för ett samtal kring:

• informationssökning
• bilder på nätet
• källhänvisningar
• upphovsrätten och
• Creative Commons

Jag låter ofta mina elever skriva berättelser, och så här i början av terminen är det vanligt att jag låter mina elever skriva och berätta om sin sommar. I och med att bilder finns så lätt tillgängliga på webben har jag mer och mer börjat låta eleverna använda andras bilder/fotografier för att illustrera eller komplettera sina historier.

Är bilder på nätet fria att använda?

När jag började låta mina elever använda bilder från nätet som illustrationer, så slog det mig att de flesta av dem trodde eller upplevde att alla bilder på nätet var fria och helt tillgängliga att använda. Mina elever använde ofta Googles bildsök för att hitta bra bilder och illustrationer till sina texter. Frågan om upphovsrätt och källor kom på tapeten först när jag, som lärare, började kräva att de skulle ange vem som har tagit bilden, var de hade hittat den och om de visste om de fick sprida den.

Då visade det sig att det fanns en tydlig föreställning bland eleverna om att de bilder som de hittade genom att googla var helt fria och tillgängliga, och jag undrade naturligtvis hur de kunde veta det?

Mina elever hade inte ens tänkt tanken att det fanns en upphovsrätt som gjorde att de var tvungna att fråga om tillstånd innan de fick sprida bilden vidare till allmänheten.

Att använda andras bilder väcker frågan om upphovsrätten

I samtal kring upphovsrätten frågar jag ofta mina elever: – Men om det var din bild, skulle du då vilja att någon bara ”lånade” den utan att fråga? Då brukar svaret komma att om det var deras egen bild så skulle de inte vilja det. Min följdfråga blir då: – Hur tror ni då att den som har tagit bilden upplever det, när ni bara ”lånar” utan att fråga?

I alla diskussioner kring bilder och källor på nätet tycker jag att det är viktigt att berätta att det finns alternativ, att du alltid kan kontakta upphovsmannen och fråga om lov eller så kan du använda bilder som är licensierade under Creative Commons. Creative Commons är ett licenssystem som medför att vi kan använda och sprida andras verk utan att behöva fråga om lov, eftersom licensen på verket talar om hur du får använda verket.

Elever behöver hjälp med sökteknik

Men det räcker inte med att säga att Creative Commons finns som en lösning. Eleverna behöver också få hjälp och kunskaper om att hitta och söka på bilddelningssajter som exempelvis Flickr.com och Wikimedia Commons och de behöver också lära sig mer om olika söktekniker. Hur du väljer precisa sökord är färdigheter som eleverna utvecklar genom träning och med engagerat stöd av oss lärare. Här är också bibliotekarierna en bra resurs för oss och våra elever.

Sedan är det viktigt att eleverna lär sig vad CC-licenserna betyder och hur man gör korrekta källhänvisningar enligt Creative Commons, för att de inte ska kränka upphovsmannen.

En bild berikar en text

I slutändan blir elevernas texter, tillsammans med de bilder som de väljer, ofta mer fylliga och innehållsrika. En bild tillsammans med en berättelse säger mer om deras upplevelse än bara ord. Men det är viktigt att eleverna förstår att det är en frihet under ansvar att använda andras material.

Läs mer om upphovsrätt för bild

Ladda ner lärarguide om Creative commons ()

Lär mer om Creative Commons

Mina elever har valt att använda internet för att publicera sina projektarbeten. De skriver bloggar istället för att skriva traditionella loggböcker. Det gör att i min vardag är internet och webbpublicering en naturlig del. Frågan om upphovsrätten och hur eleverna ska förhålla sig till andras bilder, texter, filmer, musik på internet blir ständigt aktuell. Vi återkommer frågor som:

• • Vad är upphovsrätten?
  • Varför finns upphovsrätten?
  • Anser de att den behövs eller inte?
  • Hur ska de förhålla sig till upphovsrätten?

Upphovsrätten brukar jag definiera med hjälp av Justitiedepartementets Upphovsrätt information om rättsreglerna:

är rättsreglerna om författares, kompositörers, konstnärers och andra skapande upphovsmäns rättigheter att bestämma över hur deras litterära eller konstnärliga verk får användas.

May I ask? by Siebuhr CC (by, nc)

Härom veckan kom frågan om upphovsrätten upp igen vid en redovisning av ett projektarbete genom att de som opponerade på arbetet kom med följande kommentar:

Du har inte skrivit någonting om hur du hanterar upphovsrätten, och det är ju ganska läskigt att lägga upp sina bästa texter på nätet och vem som helst kan kopiera eller ”stjäla” dem.

Den här kommentaren kom att bli inledningen på ett samtal kring hur upphovsrätten fungerar, vad den innebär och varför mina elever är så rädda för att någon ska stjäla deras texter på nätet. Jag undrade varför de tyckte det var läskigt att lägga upp texter på nätet, men för att närma mig den frågan började jag med att gå igenom hur upphovsrätten fungerar samt vad den skyddar.

Upphovsrättsskyddet är automatiskt

Jag var noga med att poängtera för mina elever att upphovsrätten skyddar alla deras texter, bilder och verk automatiskt utan att de behöver ange, någon copyright symbol. De behöver inte göra någonting.

Sedan frågade jag: Vad är ni så rädda för?

En elev svarade: att någon ska ta min text och kopierar den, och sedan lägga upp den någon annanstans utan att ange att det är jag som har skrivit den? Utan att ange mig som upphovsman.

Men frågade jag, vad får dig att tro det? Och hur kan du förhindra det? Hur gör du när du vill använda andras verk, andras bilder, texter som ligger på nätet? Hur arbetar vi för att  inte kränka någon annans upphovsrätt?

Vi måste fråga om lov

Som ett mantra kom det från eleven: vi måste fråga om lov om, innan vi får publicera de verk som andra har skapat. Sedan måste vi ange vem som är upphovsman, författare, eller fotograf. När jag fråga om de brukar få tillstånd att använda andras verk, så kunde inte mina elever minnas en enda gång då de fått nej.

Men, invände en elev, man vill ju inte lägga ut sina bästa texter på nätet, det är ju så lätt att bara ta dem och kopiera dem. Ingen som vi känner behöver bry sig om upphovsrätten så som vi.

***

Den kommentaren fick mig att undra, får inte alla lära sig att det finns en upphovsrätt, som gör att upphovsmannen har rätt att bestämma hur deras verk får användas, och att den även gäller på nätet. Med det här inlägget vill jag uppmana alla mina kollegor, som arbetar med elever som använder internet i sitt skolarbete, att lära och uppmana sina elever att förhålla sig till upphovsrätten.

Uppmuntra dina elever att be om lov innan de använder andras bilder, texter, filmer som de hittar på nätet.

Lite material som kan vara användbart i arbetet med upphovsrätt på nätet är

• Kolla Källans sidor om upphovsrätt
• Länkskafferiets Creative Commons guide för lärare

I svenskundervisningen arbetar jag ofta med att låta eleverna skriva parafraser på olika texter eller texttyper. Det kan vara att de får skriva ett futuristisk manifest fast i modern anda, till att vi gör filmer av klassiska noveller som Ett halvt ark papper. Jag har i samband med dessa uppgifter aldrig reflekterat över att elevernas skrivande skulle kunna ses som ett plagiat.

impossible by moberg CC(by, nc)

Jag har sett det som ett tydligt och bra alternativ för att öva olika stilar och olika texttyper, och sett fördelarna med att använda autentiska texter som utgångspunkt. Jag har dock förstått ju mer jag fördjupat mig i diskussionen kring plagiat att det inte alls är självklart eller så enkelt.

Samtala om gränsen mellan plagiat och eget skapande

I det här inlägget skulle jag vilja tipsa om en utgångspunkt för ett samtal kring plagiat och gränsdragning mellan elevers skapande, andras texter och plagiat.

Min utgångspunkt är romanen 60 Years Later: Coming through the Rye av Fredrik Colting, som ett exempel på svårigheter som kan uppstå när ”klassisk” litteratur ger upphov till ny litteratur. 60 Years Later: Coming through the Rye är en fri fortsättning på J D Salingers roman Catcher in the Rye. Enligt Johan Svedjedals artikel Ingen rädder för nöden i DN den 24 november så är romanen:

”/…/en uppföljare till J D Salingers ”The Catcher in the Rye”, berättad enligt fiktionen att Salinger har bestämt sig för att återuppväcka Holden Caulfield, fast som några decennier äldre (och i Coltings roman kallad Mr C). Och i stället för att rymma från en skola smiter huvudpersonen här från ett vårdhem.

Också Colting låter sin huvudperson vandra runt i New York, reflekterande över tillvaron. Mr C funderar över sitt äktenskap och sitt åldrande, sina urinvägsbesvär och sina vänner. Han räddar sin syster Phoebe från ett vårdhem, men till sist hamnar de på ett nytt tillsammans. Under tiden har en tvekamp utspelat sig mellan Salinger och Mr C – författaren har nämligen beslutat sig för att ta död på sin romangestalt, som har blivit en börda och en plåga.”

När Colting ville ge ut romanen i USA, stämde J D Salinger honom för upphovsrättsligt intrång och hindrade på så sätt att romanen gavs ut i USA. Jag ställde frågan till mina elever om de tyckte det var rätt eller inte? Ska en författare ha ensamrätt till sitt verk eller inte? Eller har andra rätt att dikta vidare, skapa nya verk utifrån det ursprungliga?

Har en författare ensamrätt till sitt verk?

När mina elever hörde att Colting mest tagit över ”färdiga romangestalter och diktat vidare om dem”, så blev de frågande.  Varför gör han så? Är det för att låna lite av Salingers storhet? Utnyttja hans kändisskap eller för att han inte klarar av att skapa några egna originella karaktärer?

Jag ställde motfrågan: Sker inte allt skapande i ett möte med andras skapande? De kunskaper, erfarenheter och verk som vi har tagit del av? Jag frågade också om skapande inte bara är att vi utvecklar någon annans idé eller tanke? Och tog jag upp Svedjedals exempel från artikeln Ingen rädder för nöden i DN med Sherlock Holmes och Fan fiction

”Så har skett många gånger genom tiderna. Mest utsatt för denna typ av verksamhet har förmodligen Sherlock Holmes varit, och på internet finns numera mängder av ”fan fiction” där älskare av böcker, tv-serier och filmer diktar vidare på personernas tänkta liv -kärleksfullt, nyfiket, parodierande, pornografiskt.”

Jag frågade mina elever om det tyckte att en romanförfattare kan ha ensamrätt till sina romankaraktärer?

Reflekterade kring plagiat, eget skrivande och skolarbete

Sedan gick vi tillsammans vidare och eleverna fick enskilt reflektera kring plagiat och sitt eget skrivande, och sitt skolarbete. Frågor som de fick reflektera kring var:

• Vad innebär plagiat?
• Är det plagiat att skriva vidare på ett annat verk?
• Är ett plagiat att skriva ett alternativt slut?
• Är det plagiat att ta en romankaraktär och placera honom eller henne i ett nytt sammanhang?
• Är det plagiat att stjäla en annans idé?
• Har du plagierat någon?
• När får man plagiera? Och när får man inte?
• Hur ska elever göra för att inte anklagas för plagiat?

Frågan som 60 years later: Coming through the Rye ytterst handlar om är ifall författaren har ensamrätt över sitt verk eller inte? Naturligtvis kom vi också in på att vi använder parafrasen för att utveckla deras skrivande, och om det ska anses som plagiat eller inte.

Vi avslutade hela samtalet med att prata om vikten av att vara tydlig i att skilja på min text och andras. Att man bör vara tydlig med att skilja på citat, referat och att man alltid bör ära den som äras bör.

Samtal om plagiat är alltid svåra att ha, men de är väldigt viktiga då vi står inför en verklighet där att våra elever har tillgång till mer eller mindre välskrivna texter, bilder, filmer på nätet som de kopierar och klistrar in i sitt eget skolarbete. Det är viktigt för oss att prata kring frågan om plagiat och eget skapande. Vi måste också ta oss en funderare kring hur originella våra elever ska vara i sitt skolarbete?

Large copyright graffiti sign on cream colored wall by Horia Varlan CC (by)

Upphovsrätt är en av de frågor som vi behöver prata med våra elever om. I synnerhet då eleverna ofta använder internet och källor på internet för sitt skolarbete. Häromdagen berättade en kollega:

”Mina elever upplever att på internet är allt tillåtet. De får använda vilka bilder som helst, bara de finns på Google.”

Hur kan vi skapa ett intressant och givande samtal kring upphovsrätt? Jag vill i det här inlägget tipsa om en ingång för ett vidare samtal och arbete kring upphovsrätt i skolan.

Upphovsrätten en definition

Upphovsrätt innebär att den som har skapat ett verk – t.ex. en film, en låt eller en bild – ensam har rätt att bestämma över hur verket ska användas. Det betyder att du som utgångspunkt inte får göra kopior av verket, t.ex. spela in eller ladda ner det, utan att ha fått tillstånd från upphovsmannen. Du får inte heller göra verket tillgängligt för allmänheten, t.ex. genom att lägga ut det på Internet, utan tillstånd från upphovsmannen. Ensamrätten innebär bl.a. att upphovsmannen har rätt att ta betalt för användningen. Upphovsrätten gäller under upphovsmannens liv och 70 år därefter. Men upphovsrättslagen ger inte bara skydd för det som upphovsmannen har skapat. Även t.ex. musikers och artisters framföranden och film och skivproducenters inspelningar skyddas. I dessa fall gäller skyddet i 50 år.

Definitionen är hämtad från Justitiedepartementets skrift Att kunna leva på sitt skapande

En bra utgångspunkt för att arbeta med upphovsrätt är Annika Lantz inledning till Lantz i P1, den 9 mars 2010. Lantz inleder sitt program med att berätta att Sverige fick sin första upphovsrättslagen för 200 år sedan och drar en parallell till sin egen födelsedag och föräldrars beslutanderätt över sina barn för att förklara idén bakom upphovsrätten.

”Upphovsrätten, som ni vet, bygger på idén att den eller de personer, i mitt fall mina föräldrar, som har skapat ett verk av en viss verkshöjd också har ensamrätt att bestämma hur detta verk ska få användas. /…/ Skillnaden mellan mig och en bok är att upphovsrätten gäller i 18 år för föräldrar.”

Annika Lantz, Lantz i P1 den 9 mars 2010

Lantz väljer alltså att se sig själv som ”ett verk” skapat av sina föräldrar, men det som skiljer Lantz från en bok är enligt henne att föräldrars upphovsrätt är begränsad till 18 år. Med Lantz resonemang som utgångspunkt kan du fråga: Varför är det så? Varför har föräldrar rätt att fatta beslut över sina barn tills de är 18 år, medan en författare har rätt att fatta beslut över sitt verk hela sin livstid, och sjuttio år efter sin död? Varför är det så?

Skillnad på person och verk

Naturligtvis är det skillnad på en person och ett verk. Och naturligtvis måste det klargöras att upphovsrätten bara skyddar verk, och inte människor. Föräldrar har alltså inte upphovsrätt till sina barn, och för att ett verk ska skyddas av upphovsrätten krävs en

”viss verkshöjd, /…/ och för att ett alster ska räknas som ett verk ska det visa originalitet och individuell särprägel som ett resultat av upphovsmannens personliga skapande”

Lantz i P1, 9 mars 2010

Ett verk kan aldrig vara en människa. Men Lantz resonemang väcker frågor som:

• Vad är ett verk?
• Vad är verkshöjd?
• Vad innebär originalitet och individuell särprägel?
• Och varför finns det en skyddstid?

De frågorna är värda att utreda tillsammans med elever. De kommer att se att det inte alltid är så enkelt att dra gränserna kring verkshöjd, originalitet och individuell särprägel. Skyddstiden finns för att skydda konstnären, och göra det möjligt för dem att leva på sitt skapande.

Verk med och utan verkshöjd

Jag brukar visa mina elever exempel på verk utan verkshöjd som vanliga blanketter för att sedan jämföra dessa med en målning av Anders Zorn Bruden. Då blir skillnaden tydlig, men det finns massor med tveksamma exempel, som du tillsammans med dina elever kan diskutera, se t.ex. Mathias Klangs inlägg Oscar Wilde Nr 18.

Inledningen till Lantz i P1 kan alltså bli en spännande ingång till ett arbete med en komplicerad fråga, för allt som finns på Google är inte allmängods och tillgängligt att använda hur som helst.

Är skyddsgränserna rimliga?

Naturligtvis bör du också fråga eleverna om de upplever att skyddsgränserna är rimliga? Det vill säga 18 år för att bli myndig och 70 år efter skaparens död för att ett verk skyddat av upphovsrätten ska bli fritt, är det rimligt?

I arbetet kring upphovsrätten tycker jag också att det är viktigt att visa på lösningar, att elever alltid kan kontakta upphovsmannen och fråga om tillstånd för att få använda verket, samt att det finns licenser, b.la. Creative Commons licenser, som gör det möjligt att använda andras upphovsskyddade material utan att först behöva fråga upphovsmannen om lov.

Se t.ex. mitt inlägg om Creative Commons här på Kolla Källans idélåda.