Forskare om varför vi sprider fejknyheter

Den ökade spridningen av fejknyheter, kombinerat med en växande faktaresistens riskerar att lägga krokben för en sund samhällsdebatt. Forskare menar att boten är att vi kontinuerligt får små doser felaktig information och hjälp att värdera och motbevisa det som påstås. Inte minst är det viktigt att diskutera i skolan.

För ett par år sedan gav jag i ett inlägg exempel på hur lärare och skolbibliotekarier kan arbeta med källkritik, från förskolan till och med gymnasiet. Då handlade det om betydelsen av att eleverna lär sig att granska fakta och att värdera källor. Men det är minst lika viktigt att uppmärksamma de psykologiska mekanismer som gör att vi tror respektive inte tror på den information som vi möter.

Inget nytt fenomen

Varken spridning av falsk information eller vägran att ändra ståndpunkt, trots att det finns belägg för att man har fel, är egentligen några nya fenomen. Det som är nytt är att idag kan fejknyheter snabbt spridas över hela världen. Hastigheten och bristen på källkritik kan i förlängningen leda till ett polariserat offentligt samtal där fakta och kunskap inte längre spelar någon större roll. Övertygelse och känslor riskerar då att ta över. Därför är det av stor betydelse att lärare och skolbibliotekarier uppmärksammar detta i undervisningen i källkritik.


Men varför är det så lätt att gå på falsk eller felaktig information? Varför är det så många som envist håller fast vid sina åsikter och föreställningar, trots att det mesta pekar på att de faktiskt inte stämmer? Detta är frågor och problemställningar som sedan gammalt hör till den fasta repertoaren bland filosofer och psykologer.

Inom filosofin har man åtminstone sedan Platons dagar talat om att tre krav måste gälla för att någon ska anses ha kunskap:

  1. Det ska finnas en övertygelse om att något är på ett visst sätt.
  2. Övertygelsen ska vara sann.
  3. Övertygelsen ska bygga på goda grunder. Den ska också kunna beläggas på ett trovärdigt sätt, till exempel genom egen erfarenhet eller med hjälp av pålitliga källor.

Nutida forskare spinner vidare på samma tema. Åsa Wikforss, som är professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet, ägnar en del av sin tid åt att belysa och förklara tron på och spridningen av falsk eller felaktig information. Med stöd i filosofins tre krav, menar hon att kunskap innebär att ha sanna och välgrundade övertygelser om något. Om man är övertygad om något utan att det finns en tillräcklig grund för detta, rör det sig helt enkelt inte om kunskap utan om tro. Ibland används begreppen faktaresistent eller kunskapsresistent för att beskriva en person som inte vill ta till sig fakta eller kunskap, utan väljer att basera sina övertygelser på tro och känslor. Känslorna får styra på bekostnad av förnuftet. Detta kan förklaras med hänvisning till socialpsykologiska mekanismer, menar Åsa Wikforss.

Att människor ofta tar till sig och håller fast vid felaktig information beror på att den förenklar och förklarar en en komplicerad tillvaro i en komplex verklighet. Tron ger tydlighet, ordning och struktur, men erbjuder också en social gemenskap. Vi är inte längre ensamma i världen, utan kan dela tankar och perspektiv med andra som tänker och tror likadant.

Fyra principer styr

Mattias Lundberg, som är docent i psykologi vid Umeå universitet, intresserar sig för de olika mekanismer som påverkar oss att övertygas och att tro. Han lutar sig bland annat på Robert Cialdinis sex generella principer för hur vi påverkas av medier, reklam, politisk debatt och i det sociala umgänget med andra människor.

När det gäller fejknyheter och kunskapsresistens är det fyra principer som är särskilt viktiga:

  • Socialt bevis: Detta innebär att vi litar på att om många tycker något, så har de rätt. Det är lätt att falla för det sociala trycket och vi vill tro och tänka som andra gör.
  • Tycke: Vi tror också gärna på personer som vi tycker om och som vi respekterar.
  • Auktoritet: Experter med fina titlar är förstås ofta övertygande. Experter kan i regel sin sak, men deras påstående måste granskas på samma sätt som alla andras. Har de belägg för vad de säger eller försöker de omge sig av en aura av vetenskaplighet? Är de experter inom det här området eller inom något helt annat?
  • Konsekvens: Principen om konsekvens betyder att vi håller fast vid våra åsikter och har svårt att erkänna att vi har fel.

Åsa Wikforss lyfter fram en annan viktig faktor: bekräftelsebias, det vill säga vår strävan att hitta stöd av andra som kan bekräfta vår tro och våra åsikter. Hon pekar också på att den här faktorn samverkar med den nya mediesituationen. Antagligen har det aldrig varit så enkelt som nu att hitta källor som bekräftar ens egna övertygelser. Och detta är inte helt riskfritt.

Forskning pekar nämligen på att vi omedvetet låter evidens som bekräftar våra egna åsikter väga tyngre än den som pekar i motsatt riktning. Detta riskerar i sin tur att leda till faktapolarisering, det vill säga att vi bara tar till oss evidens som den egna gruppen tror på, medan vi avvisar sådant som pekar på motsatsen. Även här är det känslorna som tar över på bekostnad av förnuftet. Tankarna känns igen från den aktuella diskussionen om informationsbubblor eller filterbubblor.

Sociala medier gör det möjligt för falsk och felaktig information att spridas snabbare och att få en större räckvidd än någonsin tidigare. Dessutom kan användarna kommentera och gilla varandras inlägg. Frestelsen att få många “likes” från likasinnade kan vara svår att motstå eftersom den bekräftar ens identitet och grupptillhörighet.

”Vaccin” kan hjälpa oss hantera

Vad kan vi egentligen göra för att hantera detta så bra som möjligt? En aktuell studie från psykologiforskare vid Universitetet i Cambridge visar att en väg kan vara att skapa ett “vaccin” som hjälper oss att stå emot de socialpsykologiska mekanismer som kan leda oss vilse när vi bedömer information och påståenden.

Med andra ord gäller att bygga upp en kognitiv repertoar som stärker vår motståndskraft mot information som kan verka övertygande, men som i själva verket saknar tillräcklig grund. I likhet med ett vaccin, handlar det om att vi kontinuerligt ska ges små doser felaktig information och få hjälp att värdera och motbevisa det som påstås. Detta är viktigt att komma ihåg i undervisningen. Att återkommande diskutera källkritik och hur vi kritiskt ska värdera det som dyker upp i våra digitala flöden kan vara ett slags ”vaccinering”.

Viralgranskaren och liknande initiativ plockar isär många av de fejknyheter som sprids på nätet och hjälper oss att höja uppmärksamhet och motståndskraft. För lärare och bibliotekarier som vill ha egen utbildning inom området finns Skolverkets Kritisk användning av nätet. Regeringens satsning på att ge folkbiblioteken medel för att stärka allmänhetens källkritiska förmåga och digitala kompetens är ett annat exempel. Betoningen av skolbibliotekets värde i det här sammanhanget i de reviderade läroplanerna för grundskolan och gymnasiet pekar i samma riktning.

I samtliga fall är det viktigt att komma ihåg att det inte bara handlar om kunskap, utan också om socialpsykologiska mekanismer som vi alla behöver lära oss att förstå och att hantera. Känslorna får inte tillåtas att besegra förnuftet.

Text: Stefan Paulsson, Anette Holmqvist och Seija Eriksson

Förslag på diskussionsfrågor i klassrummet

Här är några förslag på diskussionsfrågor ifall du utifrån ovanstående inlägg vill diskutera med dina elever. Eleverna kan säkert ge exempel på fejknyheter som cirkulerat i sociala medier. Allra bäst är förstås om diskussionen integreras i ett tema eller ämne som just nu är aktuellt i klassen.

  • Har ni något exempel på en falsk nyhet som ni själva, någon kompis eller någon annan spridit vidare?
  • Hur fick ni reda på att nyheten inte var sann, utan påhittad?
  • Hur kan ni ta reda på om en nyhet är sann eller falsk? Hur brukar ni göra?
  • Varför tror ni att nyheten spreds från början? Därför att den som spred nyheten
    • såg att nyheten fått många ”likes”?
    • känner och litar på källans avsändare?
    • källans budskap stämmer med personens värderingar?
    • källkritiskt granskat nyheten och kommit fram till att den är trovärdig?
    • struntat i att vara källkritisk?
  • Ser ni någon fara i att falska nyheter sprids? Vad kan det leda till tror ni? Om ni kommer på något exempel är det bra.
  • Vilken betydelse har det för en nyhet att den får många ”likes”?

Eventuellt kan diskussionen avslutas med att ni tillsammans tar fram några enkla regler för

  1. hur vi ska tänka innan vi delar en nyhet vidare till våra vänner.
  2. hur vi ska tänka innan vi okritiskt tror på en nyhet någon annan skickat till oss

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *